Återberättelse av Thailand resan 2012

Del 4 av 8

Den 10 Januari kom vi, efter en mardrömsresa, fram till PhiPhi Island. När vi var ute på havet, precis innan vi skulle åka in i hamnen var det så otroligt vackert. Havet och himlen. Magic var det. När vi kom in till hamnen stod där 60-70 snubbar från olika hotell som försökte övertala alla turister att ta in på deras hotell. Det var fullständigt kaos och vi blev trötta på det direkt. Första intrycket blev alltså riktigt dåligt. Iallafall så letade vi upp killen som vi hade beställt ner från hotellet till att bära våra väskor och började den långa vandringen till hotellet.

Hotellet vi bodde på var Phi Phi View Point och låg längst ut på ön. Vi bodde i en stor bngalow med lite havsutsikt i några hörn. Dock var vi väldigt besvikna på poolen och badade inte en enda gång. Vi gjorde inte så mycket på Phi Phi Island. Min mage var i uppror ganska mycket. En dag satt vi vid en strandbar i flera timmar och drack watermelon shakes med den godaste vodkan jag någonsin smakat. Den smakade lätt brända mandlar och det var helt gudomlig. Och fulla blev vi. Där fanns ett ställe på ön som sålde de godaste pizzaslicen som vi käkade flera gånger.

En dag var vi på minnesplatsen för alla som omkom i tsunamin i Thailand. Det var en liten vacker plats och vi blev lite chockade över hur många svenskar som omkom. En av ständerna på ön, Loh Dalum Bay var en riktig besvikelse. Hela stranden var invaderad av barer och resturanger och där fanns kanppt någon stand kvar att sola på. Vattnet var grumligt och inte alls lika fint som ute på havet. Själva Phi Phi Island var iallafall en enorm besvikelse. Hela ön var full av människor som bara ville festa hella tiden, det var folk precis överallt och när man satt på en resturang för och äta så kunde vi inte föra ett samtal pågrund av allt oväsen och skrik runtomkring.

Vi hade bokat och betalt hotellet för 5 nätter, men efter 3 nätter hade vi fått nog av fulla människor överallt, hög musik hela kvällen och ingen av oss kunde komma till ro. Så det slutade med att vi packade väskorna och stack vidare på nya äventyr. Nu styrde vi kossan mot Koh Lanta istället.

Fortsättning följer.

Vackra vyer påväg in i hamnen till PhiPhi Island


Havsutsikt mellan husen.


Här lästes några böcker och spelades kort.


Goda pizzaslice


Tråkigt att stranden inte alls var bra och fin. Vi badade inte heller i havet här en enda gång

Återberättelse av Thailand resan 2012

Del 3 av 8

Vi hade inte bokat någonting hemifrån alls förutom flyget till Thailand. Vi ville boka alla hotellrum när vi kom till alla ställena. Men där var vi ganska naiva. Det var Peak Season i Thailand, högsäsong. Vi slet rundor med våra packpack väskor, svetten rann och vi försökte leta hotell. Vi gick från det ena till det andra och allt var fullbokat. Tillslut hittade vi ett hotell, Railay Phutawan Resort, med ett rum ledigt. Anledningen till att detta rummet var ledigt var på grund av att ACn var sönder, men det fick vi ta. Detta hotellet låg längst inne i djunglen, uppe på en kulle och utsikten var otrolig. Vi slängde väskorna och stack ner till Railay beach för att äta lunch. Efteråt gick vi in till ett internetcafé och kollade om där fanns några rum att boka på nätet, och det fanns det. Massor av hotell. Och just då bestämde vi att vi skulle skrota idén att boka rum på plats, utan göra det på nätet resten av resan. Iallafall bokade vi ett hotell, Anyavee Railay Resort. Vi bokade 5 nätter i en bungalow för 14.000Bath, 2800:- Hotellet var inte det bästa, men endå helt okej. Man får vad man betalar för. Vår altan var stor, ja, hela hotellrummet var väldigt stor. Dock var bungalowen gjord av trä och inte alls tät. Vi fick besök av ödlor, spindlar, blodiglar, myror stora som 50öringarna och mygg i tusantal, som av någon anledning bara bet mig och inte Patrick.

Det finns två områden i Railay - West side och East side. På West side ligger alla de fina resturangerna och main street. East side är den sidan som är mindre bra. Det är billigare, inte lika fint och väldigt många packbackers. Alla softa barer ligger i east side. Vattnet var inte så vackert som jag hade föreställt mig det skulle vara. Det var lite grön grumligt och många vattenloppor, som tydligen är krossade maneter.

En dag var vi på stranden Phra Nang Beach, som är en strand som ligger mellan West side och East side. Phra Nang är utsedd till en av Thailands vackraste stränder. Vi var också inne i The Diamond Cave, som är en stor grotta med massor av fladdermöss. Annars gjorde vi inte så mycket i Railay. På dagarna låg vi vid poolen, två gånger på stranden. En vanlig dag på Railay såg ut följande. Vi vaknade kl. 11.00, frukostbuffen stängde för en timme sen. Vi gick till en resturang och beställde in American Breakfast och watermelon shakes. Sedan gick vi till poolen. Vi badade 1-2 gånger om dagen, annars låg vi i solen och softade. Vid 15.00 åt vi lunch och gick tillbaka till poolen efteråt. Plogade igenom några böcker och tidningar, dricker drinkar och öl vid poolen. Sedan gick vi till bungalowen och duschade och vilade lite till. vid 19.00-20.00 gick vi ut till alla barerna på East side för fler drinkar och mer mat. Klockan 23.00-00.00 kom vi tillbaka till bungalowen och kollade på några avsnitt av Futurama som Patrick hade lagt över i Ipaden. Och vid 01.30 somnade vi.

Under sista kvällen i Railay gick vi och köpte båtbiljetter för att åka vidare till PhiPhi Island dagen efter. Vi skulle bli upphämtade klockan 09.15 dagen efter av en longtail båt som sedan skulle ta oss till den stora färjan ute i havet, som i sin tur skulle ta oss till PhiPhi Island. Klockan 10.10 hade där fortfarande inte kommit någon båt och vi började bli väldigt irriterade. Patrick var bakis sedan kvällen innan och min mage var i uppror. Tillslut kom en longtail båt som körde oss ut till färjan. När vi kom ut på havet kunde vi inte tro våra ögon. Färjan var fullständigt fullpackad med folk och packning. Alltså, det var helt galet. Människorna stod bokstavligt talat på varandra. Och fler och fler longtail båtar kom för att hoppa på färjan. Det var fullkomligt livsfarligt och vi sa att det var sista gången. Ifall någonting skulle ha hänt, till exempel om färjan hade börjat sjunka så var där inte en chans att någon av de människorna som var inne under däck i båten skulle komma ut därifrån. Hela båten var fellastad och resan tod mycket längre tid än vad det skulle göra om den var rätt lastad och med rätt avtal folk på den. Iallafall var vi på väg till PhiPhi Island. Ganska bittra över att behöva stå upp i två timmar och knappt kunde röra oss, men glada över att vi var påväg till nya äventyr.

Fortsättning följer.

Frukost. Vi åt banapanncakes som så många har rekommenderat att vi skulle smaka. Det var inte gott alls.




Häftigt när alla klättrade, utsikten måste vara fantastisk. Men jag tror aldrig jag skulle våga..


Favorit hänget. Var där nog vartenda kväll och drack mojitos


Phra Nang Beach


Ofta var det så varmt i solen att man fick ligga inne i skuggan istället

Min syster fyller 20 idag. Kvällen har därför bestått av grillat, gäster, vin, pannacotta och paket. Av mig fick födelsedagsbarnet en parfym från Justin Beiber, träningsbyxor och svarta converse skor.

Återberättelse av Thailand resan 2012

Del 2 av 8

Klockan 14.55, thailänsk tid, landade vi äntligen i Bangkok. Jag var trött, benen värkte, armarna värkte, ryggen värkte värre. Inge vidare och vara en lax i en lax ask faktiskt. Men såfort jag kom ut ur flygplanet och satte första foten på thailänsk mark var jag inte ett dugg trött längre. Pågrund av Patricks SAS guldkort fick vi vår packning först av alla. Det första jag gjorde var att ta av mig mina stumpebyxor som jag flögit i och jag köpte även en deodorant och fullkomligt dränkte mig i en söt jordgubbs doft. Hela jag påminde lite om en svettig cupcake. Vi gick ut från flygplatsen och gick mot taxibilarna. Det var smart planerat. Man fick stå i olika gångar, såg ungefär ut som kön till en karusell. Och när man kom fram visades man fram till en taxibil. En taxiresa till Koh San Road tog 30 minuter och kostade lite under 500 Bath, lite under 100:-.

När vi bokade flygbiljetterna till Thailand fick vi med två nätter i Bangkok på gatan Koh San Road. Detta är en 400 meter lång gata som ligger i stadsdelen Banglamphu i Bangkok. Det är den mest kända backpackergatan i världen. Hotellet vi bodde på hete Sawadee Bangkok Inn. Och jag säger bara en sak. fotoredigering. Kasst hotell var det. Men som tur var skulle vi bara sova där två nätter. Efter vi hade checkat in drog vi ut på Koh San Road. Många stånd, barer, resturanger och mycket folk. Många män som gav en flyers och försökte locka in oss på olika barer för att se pussy shows och pingpong shows som innebär att en kvinna sitter på bardisken och skjuter ut pingisbollar från muffen. Vi satte oss på en resturang för att äta middag. Vi beställde in två förrätter, två huvudrätter, tre stora öl och tre Smirnoff Ice. Hela kalaset gick på 910Bath, 182:-. Sedan lullade vi mest rundor. Jag köpte några solglasögon för 200Bath, 40:-. Vi köpte också mango och sticky rice. Det är färsk skuren mango och vanligt ris som har blivit kokt i kokosmjölk istället för vatten. 20Bath, 4:- kostade det. Och det smakade inge vidare faktiskt. Sedan gick vi tillbaka till hotellet för att sova. Dock gick det inte att sova. Vi låg och vände och vred på oss båda två i fem timmar. När solen var påväg upp somnade vi.

Dagen efter vaknade vi 11.30 och stack ut på Koh San Road för att få i oss frukost. Vi hittade en stor resturang ganska nära hotellet som vi slog till på. Frukosten i Thailand såg likadan ut överallt. Vi beställde in 2 American Breakfast med äggröra, bacon, toast, juice, te, kaffe och ett fruktfat med vattenmelon och banan. 355Bath, 71:-.

Efter frukosten tog vi en taxi till Siam Square. Det är ett shopping område som ligger inne i centrala Bangkok. De shoppingcenter som finns på Siam Square är Siam Center, Siam Discovery Center, MBK Center och Siam Paragon. Först besökte vi Siam Paragon som är ett ganska nytt shoppingcenter. Det öppnade i Bangkok 2005 och det är ett lyxshopping center. Stora märken som Gucci, Versace, D&G, Hugo Boss osv. Det som är häftigt med Siam Paragon är att allt är uppdelat i våningar. Nere i källaren finner man Siam Ocean world som är ett enormt akvarium. Där finns 30.000 olika varleser som man kan kolla på. Färgglada fiskar, rockor, hajar, muränor, världens giftigaste grodor och shark embryo development(!). Det var väldigt roligt att kolla på alla fina fiskar och andra djur. Dock var det ganska dyrt att gå in på Siam Ocean world. 990Bath, 198:- per person. Men det var värt det. På den understa våningen finns en stor saluhall, Gourmet Market och många resturanger. På nästa våning är det Beauty Hall med kläder, skor, väskor och smink. På tredje våningen finns alla lyxbutikerna. På fjärde våningen finner man allt som män behöver. Herrkläder, skor osv. Allt till män. Femte vången är alla leksaksbutiker, bokaffärer och all elektronik. På femte våningen är det inredning och SPA som gäller. Och på våning sju är det biografer, bowlinghall och kareokehall. Vi ville gå och kolla på bio då biosalongerna i Thailand är något utöver det vanliga, men där gick ingen bra film så det blev ingenting. Sedan gick vi till resturangerna för att äta. Vi gick och kollade in vartenda resturang, men tillslut blev det burger King. Och anledningen till det var att där fanns så mycket att välja på så det blev omöjligt. Jag passade också på att klippa mig på Beauty våningen. Klippningen blev kass. En thailändare som inte kan någonting om att klippa alls. Han klippte lite här och lite där, men jag brydde mig inte så mycket. Jag var i Thailand för tusan. Hår, vad spelar det för roll nu?

Efter vi hade gått inne i Siam Paragon några timmar gick vi över vägen och gick in i ett annat shoppingcenter, MBK. Och herrejisses säger jag bara. Åtta våningar. 2500 butiker. Det är ett av de största moderna shoppingcentrumen i Asien. MBK center har i genomsnitt 105.000 besökare varje dag(!). I MBK säljs allt från mobiltelefoner, kameror, skor, kläder, väskor, kosmetika och möbler. Det krävs flera dagar för att gå igenom hela centret.

Efter många timmar på Siam Square åkte vi tillbaka till Koh San Road för att vila lite och sedan ut och äta. det blev samma resturang som kvällen innan och maten var om möjligt ännu godare. Ju mer klockan blev desto mer dragna blev vi. Vi fick syn på ett fish spa som jag ville testa och Patrick var inte sen med att hänga på. I 20 minuter fick vi sitta på en bänk med våra fötter i en stor glasbox där små fiskar simmar. Fiskarna är tandlösa Garra-Rufa och de nafsar bort all död hud man har på fötterna och benen. Det är också bra för blodsirkulationen i fötterna. Det sägs också att fiskarna har ett enzym i salvien som lämnas på huden och påstås ha en läkande effekt. Det var väldigt roligt och vi skrattade tills vi kiknade. Känslan när fiskarna nafsar på fötterna är lite kittlig. Det känns nog ungefär som att stoppa fötterna i bubbelvatten. På mig nafsade dom mest på mina fötter och på Patrick var det benen de föredrog. Klockan 01.50 stupade vi i säng eftersom vi knappt sovit någonting natten innan.

Klockan 06.30 morgonen därpå ringde väckarklockan. Det var dags att ta en taxi från Koh San Road tillbaka till flygplatsen för att sedan flyga vidare till Krabi i södra Thailand. men bakfulla som vi var orkade ingen av oss gå upp överhuvudtaget. Så vi drog oss i sängen, ganska länge. Lite för länge. Vid 08.30 stack vi ifrån hotellet med andan i halsen. Vi satte oss snabbt i en taxi med en taxichauför som hete Tom. Denna Tom, denna jäkla Tom, slutade aldrig att prata. där satt vi, bakfulla som svin, hade skitbråttom till flygplatsen, förstod inte ett ord av vad han sa och dessutom var vi tvunga att svara på tilltal för att vara en aning trevliga. Några falska skratt med Tom senare var vi äntligen framme på flygplatsen och hann med planet. Nu var vi äntligen påväg mot ständerna och havet.

Fortsättning följer.

Första kvällen i Bangkok på Koh San Road

American Breakfast

Ingången till Siam Paragon

Donuts 24Bath, ca 5:-


Shark Embryo Development! Det är haj embryon vid olika stadier. En haj är en äggläggande art och det tar ungefär 8-9 månader för ägget att bli klart och kläckas. Eftersom hajen lever innanför rörde alla embryonen på sig. Riktigt häftigt att se.


I siam Ocean world gick man inne i en lång tunnel där hajarnas akvarie är runt om. Om man ville kunde man dyka med hajarna inne i akvariet.


Koh San Road


Fish Spa


Utanför de flesta resturanger är alla rätterna uppvisade på fat med hjälp av lera för att kunderna ska få en bättre förståelse vad texten i menyn innebär.

Återberättelse av Thailand resan 2012

Del 1 av 8

Dagen var kommen, det var äntligen den 1 Januari och vi skulle resa till drömmarnas paradis på jorden. Det firade vi med Champagne direkt efter vi stigit upp ur sängen. Dagen bestod av packning, städning och en tur hem till mina föräldrar för att säga hejdå. Klockan 14.40 kom Patricks föräldrar och körde oss till Köpenhamn för att lämna oss på flygplatsen. Patrick har SAS guldkort vilket innebär att vi får tillgång till en egen incheckning samt egen passkontroll på alla flygplatser. Vi får också tillgång till loungen. Det finns olika lounger på alla flygplatser i världen, näst intill iallafall. Loungen i Köpenhamn var fantastik. Så häftigt. Inne i loungen, som i Köpenhamn är enorm, fanns det tillgång till en stor buffé. Vi käkade köttbullar, kött, sallad, bröd och annat gott om vartannat. En vinkyl med olika chardonnayer fanns att tillgå och mitt hjärta hoppade över några slag. Öl på fat och flaska. En bar med groggvirke i alla dess former. Kaffe i alla dess former. Det var bara till att ta det man ville ha, utan några som helst kostnader. Magic moment. Inne i loungen fanns där olika rum. Ett stort rum där buffén var, samt stolar och fåtöljer. En skrivhörna med vackra stora massiva trä skrivbord i gammal engelsk stil. Ett rum med fåtöljer och bar med utsikt in över hela flygplatsen. Där fanns ett vilorum med liggstolar i skinn där ljuvlig musik spelades.

Efter några timmar i loungen blev det en runda på Tax free. Jag hade en stor vision om att jag skulle köpa mig en ny macsara, en deodorant och en liten reseparfym. Men så blev det inte. Jag är helt enkelt för smål för att betala 300:- dkk för en liten reseparfym och 200:- dkk för en mascara för en av de dyra märkena som alltid verkar vara det enda som finns på flygplatser. Jag visste att det skulle vara betydligt billigare att köpa det i Thailand så jag avstod. Och deodoranten? 66:- ddk. Slutade det bra? Nej. Jag satt på flygplanet utan någonting alls från Tax freen och fullkomligt stank av svett.

Kl. 19.00 gick planet från Köpenhamn till Frankfurt. Vi flög med Lufthansa. Resan tog lite mer än 1 ½ timme och tiden bara flög förbi. Vi satt mest och larvade oss och störde oss på raden bakom oss. En mamma med en 6 månaders bebis som skrek konstant hela resan och en 3 åring som satt och sjöng hela resan. När vi landade i Frankfurt var vi väldigt stressade. Vi ville nämnligen till en av de 9(!) loungerna som fanns på den enorma flygplatsen. Den loungen vi ville till var en lounge för First Clas och den låg självklart längst bort på flygplatsen. Den var också stor och fin. Annorlunda från Köpenhamns. Inte lika stor och mysig.

Klockan 22.25 gick nästa flyg från Frankfurt mot Bangkok, även det var Lufthansa. Jag satt inklämd mellan två stora muskulösa karlar. En lax i en lax ask. Patrick och en annan snubbe. Och vi satt precis framför en vägg i planet. Våra ben var i 90 graders vinkel hela resan. Det var riktigt jobbigt, annars brukar man kunna ha benen någorlunda utsträckt under sätet framför sig, men inte för vår del. Det fanns tv apparater på flygplanet som satt ute i gångarna. Men eftersom vi satt så långt fram så kunde vi inte kolla på tvn utan att få nackspärr. Maten kom in, men vi var inte hungriga efter all lounge mat. Jag fick två timmars sömn på flygresan till Bangkok och jag minns att innan jag somnade tänkte, "Det spelar ingen roll att denna flygresan är kass, för om 7½ timme är vi i paradiset".

Fortsättning följer.

Loungen i Köpenhamn


Loungen i Köpenhamn med utsikt över flygplatsen

Loungen i Frankfurt som gick mer i klassisk stil medan Köpenhamns var mysigare och mer lekfull