18 september 2012
Återberättelse av Thailand resan 2012
Del 3 av 8
Klockan 12.00 landade vi i Krabi. Vi tog vårt bagade och började leta efter en buss som kunde ta oss till Ao Nang hamn för att sedan ta en long tail båt till Railay. Bussresan till Ao Nang kostade 150Bath, 30:- och båten över till railay kostade 100Bath, 20:-, en båtresa på 20 minuter. Railay är känt för sina berg och klippor - alltså är mer än hälften av alla som är på ön klättrare eller iallafall kommer dit för att klättra. Railay ligger i Krabiprovinsen. Railay är inte en ö, men enda sättet att komma dit är med båt. Stora berg och klippor omringar Railay på 3 sidor.
Vi hade inte bokat någonting hemifrån alls förutom flyget till Thailand. Vi ville boka alla hotellrum när vi kom till alla ställena. Men där var vi ganska naiva. Det var Peak Season i Thailand, högsäsong. Vi slet rundor med våra packpack väskor, svetten rann och vi försökte leta hotell. Vi gick från det ena till det andra och allt var fullbokat. Tillslut hittade vi ett hotell, Railay Phutawan Resort, med ett rum ledigt. Anledningen till att detta rummet var ledigt var på grund av att ACn var sönder, men det fick vi ta. Detta hotellet låg längst inne i djunglen, uppe på en kulle och utsikten var otrolig. Vi slängde väskorna och stack ner till Railay beach för att äta lunch. Efteråt gick vi in till ett internetcafé och kollade om där fanns några rum att boka på nätet, och det fanns det. Massor av hotell. Och just då bestämde vi att vi skulle skrota idén att boka rum på plats, utan göra det på nätet resten av resan. Iallafall bokade vi ett hotell, Anyavee Railay Resort. Vi bokade 5 nätter i en bungalow för 14.000Bath, 2800:- Hotellet var inte det bästa, men endå helt okej. Man får vad man betalar för. Vår altan var stor, ja, hela hotellrummet var väldigt stor. Dock var bungalowen gjord av trä och inte alls tät. Vi fick besök av ödlor, spindlar, blodiglar, myror stora som 50öringarna och mygg i tusantal, som av någon anledning bara bet mig och inte Patrick.
Det finns två områden i Railay - West side och East side. På West side ligger alla de fina resturangerna och main street. East side är den sidan som är mindre bra. Det är billigare, inte lika fint och väldigt många packbackers. Alla softa barer ligger i east side. Vattnet var inte så vackert som jag hade föreställt mig det skulle vara. Det var lite grön grumligt och många vattenloppor, som tydligen är krossade maneter.
En dag var vi på stranden Phra Nang Beach, som är en strand som ligger mellan West side och East side. Phra Nang är utsedd till en av Thailands vackraste stränder. Vi var också inne i The Diamond Cave, som är en stor grotta med massor av fladdermöss. Annars gjorde vi inte så mycket i Railay. På dagarna låg vi vid poolen, två gånger på stranden. En vanlig dag på Railay såg ut följande. Vi vaknade kl. 11.00, frukostbuffen stängde för en timme sen. Vi gick till en resturang och beställde in American Breakfast och watermelon shakes. Sedan gick vi till poolen. Vi badade 1-2 gånger om dagen, annars låg vi i solen och softade. Vid 15.00 åt vi lunch och gick tillbaka till poolen efteråt. Plogade igenom några böcker och tidningar, dricker drinkar och öl vid poolen. Sedan gick vi till bungalowen och duschade och vilade lite till. vid 19.00-20.00 gick vi ut till alla barerna på East side för fler drinkar och mer mat. Klockan 23.00-00.00 kom vi tillbaka till bungalowen och kollade på några avsnitt av Futurama som Patrick hade lagt över i Ipaden. Och vid 01.30 somnade vi.
Under sista kvällen i Railay gick vi och köpte båtbiljetter för att åka vidare till PhiPhi Island dagen efter. Vi skulle bli upphämtade klockan 09.15 dagen efter av en longtail båt som sedan skulle ta oss till den stora färjan ute i havet, som i sin tur skulle ta oss till PhiPhi Island. Klockan 10.10 hade där fortfarande inte kommit någon båt och vi började bli väldigt irriterade. Patrick var bakis sedan kvällen innan och min mage var i uppror. Tillslut kom en longtail båt som körde oss ut till färjan. När vi kom ut på havet kunde vi inte tro våra ögon. Färjan var fullständigt fullpackad med folk och packning. Alltså, det var helt galet. Människorna stod bokstavligt talat på varandra. Och fler och fler longtail båtar kom för att hoppa på färjan. Det var fullkomligt livsfarligt och vi sa att det var sista gången. Ifall någonting skulle ha hänt, till exempel om färjan hade börjat sjunka så var där inte en chans att någon av de människorna som var inne under däck i båten skulle komma ut därifrån. Hela båten var fellastad och resan tod mycket längre tid än vad det skulle göra om den var rätt lastad och med rätt avtal folk på den. Iallafall var vi på väg till PhiPhi Island. Ganska bittra över att behöva stå upp i två timmar och knappt kunde röra oss, men glada över att vi var påväg till nya äventyr.
Fortsättning följer.
Frukost. Vi åt banapanncakes som så många har rekommenderat att vi skulle smaka. Det var inte gott alls.
Häftigt när alla klättrade, utsikten måste vara fantastisk. Men jag tror aldrig jag skulle våga..
Favorit hänget. Var där nog vartenda kväll och drack mojitos
Phra Nang Beach
Ofta var det så varmt i solen att man fick ligga inne i skuggan istället
